29 november 2008

Mormor mia hundra år.

Grattis på hundraårsdagen, finaste mormor. Om hon nu inte vore död eller om jag tillhörde dom som kunde tro på himmelriken och skit. Nu gör jag inte det. är man död, så är man och det är mormor absolut. Nästa gång jag är i Göteborg ska jag ta vagnen ut till Kvibergs kyrkogård och lägga en blomma i minneslunden, där hon begravdes. Mormor var lika ensamstående med en dotter som Donna i mamma Mia!, men det kom aldrig någon snygg James Bond och gifte sig med henne i slutscenen. Istället dog hon dement och afatisk på ett vårdhem uppe vid Angereds centrum, på sin ålders höst förflyttad från centrala stan, där hon bodde hela sitt friska liv. Som Donna slet hon från morgon till kväll och mormor var den som skapade hela vårt välfärdssamhälle känns det som och i många år var fadern lika okänd som nånsin i Abba-musikalen. Men det där är historia och i vårt kbt-fierade Sverige ska man hålla sig till här och nu, har jag förstått. Så jag dricker mitt kaffe och kurerar mig från min konstiga sjukdom. Snart ska jag och ungarna våga oss ut i stan. Tunga steg genom ett höstvintergrått Malmö.

Inga kommentarer: