21 november 2008

Ipredlångfinger och snö.

"När det är snö här i Malmö, så är det snö i hela Sverige", säger jag till ungarna när vi cyklar till skolan, minstebror på min pakethållare med GAIS-cykelhjälm på sin skalle. Snön gör livet ljust, men fötterna blöta och alla skånska barn passar på att snabbt som fan göra bollar och gubbar, för i morgon kan det vara barmark igen. Apropå ljus, så har hjärntrusten i SD motionerat om att vi i Malmö borde inrätta särskilda säkra parkeringar för kvinnor och säkra upplysta promenad/joggingspår där de potentiella våldsoffren kan gå som på catwalk. Hade vi bifallit rassesvinens motion så hade åtminstone stalkers och väldsmän vetat var de skulle uppehålla sig för att träffa på ensamma damer. Så det blir inget med det. På jobbet var allt som vanligt, men hela dagen glider fram i sakta mak dom dagar jag ska träffa Sara. Men om nån timme är hon här. Jag har köpt hem mat och med ett ipred-långfinger i luften laddat ner bra musik och filmer. I morgon ska vi på fest hos bästa vännen Emelie. Det blir en bra helg.
Och Sverige ratificerar ett fördrag som redan fallit genom irländsk korkad nationalism. Som 26:e land behandlade vi ärendet i riksdagen. Mer än något speglar det den ängsliga svenska hållningen till unionen. Men vi är med och ska vara med. Vi ska vara kritiska, men ännu hellre ligga långt framme med visioner och förslag.
Nu ut i snön. Stationen, Sara och livet som det ska vara.

1 kommentar:

Cecilia sa...

man ska inte har barn på pakethållaren och cykla! farligt!

kram