30 november 2008

Hemhets, knappast.

Jag ska inte hymla, det är ofta rätt stökigt här i bostaden. Som nu, tidskrifter och tidningar på bordet, kaffemugg och minstebrors hemgjorda apelsindryck inkletad på flera ställen, men lampan i badrummet fick jag minsann fart på. Andra ägnar sig åt heminredning och renoveringar. I wonder why? Jag jobbar heltid och har politiska uppdrag. I övrigt pussar jag barnen och Sara, sitter vid datorn eller läser. Springer. Men var kommer denna köksrenoverings- och ommålningshysteri ifrån, frågar jag mig. För mig är det ett materialistiskt småborgeligt (eller stor-) home sweet home-ideal som jag inte alls kan identifiera mig med. Zzzzz....så tråkigt är det.
Och då är jag ändå snart 45, en ålder då man förväntas vara värsta etablerad. Det stör mig att det ändå inte lämnar mig oberörd.
Förresten - så dramatiskt hade inte lundaborna behövt fira min namnsdag...

2 kommentarer:

Em sa...

Det där får vi nog alltid kämpa med. Ett hem SKA fan inte se ut som en jävla obduktionssal klippt ur nån jävla inredningstidning! Men att det ska vara så jävla svårt att känna att det är ok att inte ha det som i ikeakatalogen... Och ja, jag svär mycket. Det är också OK!

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Hela du är okej, skulle jag vilja påstå. Och jag.