02 november 2008

Gnäll och löpning (men inte fotboll, inte idag).

Klockan 19:08 är det +8, läser jag när jag springer förbi Triangeln. I Pildammsparken finns det allt från helt gröna träd till träd som tappat samtliga löv. det sägs bero på vätan i jorden som dom växer i. Kanske är det sånt som en presidieledamot i tekniska nämnden borde veta. I så fall för dom välja nån annan nästa gång. Uffe följer med mig på löpturen, Uffe och det som kallas stadens brus. Jag är hemma, oavsett om jag springer bland träd eller ljusskyltar, hemma och inte ensam. För mig är det självklart att människan är gjord för att vistas i gemenskaper och inte i liberalismens villamattor eller konservatismens torp och herrgårdar. Men det är ju min bild och mitt liv. På frågan om hur långt jag går för att leva som jag lär, som jag fick i en kommentar, så svarar jag att mitt liv är min politik och politiken mitt liv. Jag bor litet, kör inte bil, handlar kravat och rättvist och är politiker. Det kan tyckas att jag slår mig för bröstet en aning, men jag står för mitt liv. Mina insikter har inte varit gratis. I mitt liv har jag fegat för mycket för ofta, oavsett vad andra gjort eller inte. Tagit genvägar eller inga vägar alls. Skytt ensamheten och sökt bekräftelse. Men riktig kärlek till sig själv och livet är att strunta i att man vet vad man har och inte vad man får. Att våga göra det där språnget ut i det blå oavsett konsekvenser och utan att vara garanterad någonting.

Inga kommentarer: