Jag tappade matkassen rakt ner i gatan och pang, så rök det ett ägg och det ena mjölkpaketet öppnade sig och den goda vita drycken började sippra ut ur den blågula citygrosskassen. Jag hade önskat att jag kunde skylla på strukturer eller bilismen, men det var nog mitt eget fel. Ibland är det ju det. Jag trodde jag var snart när jag smög in i affären mellan jobb och barnämtning, men så var det inte. Jag ska bliva vid min läst och lojalt hålla mig till Coop Extra nere vid torget.
varje arbetsdag cyklar jag från Värnhem ut till Rosengård. Jag brukar tala med min S i en telefon som håller på att falla sönder. Vi kommer varandra så nära, så nära, trots det geografiska avståndet. Om hon är upptagen brukar jag sjunga Abba, Springsteen eller Lundell. Det lämpar sig för en sådan tur.
Nu är mina barn är och allt är som det ska. Linsgrytan puttrar och från högtalarna hör jag Drive all night. Den äggmjölkiga kassen är slängd. Och denna bloggpost handlade inte alls om european social forum som jag hade tänkt. Fan. Återkommer.
För övrigt undrar jag hur vuxet och kul det är att blogga om hur ens partner inte kan kontrollera sitt drickande. Tack gude gud för att jag tog mig bort från förnekelsens sjukdom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar