Springer en runda, längs havet ut till Sibbarp och tillbaka genom Limhamn och de fina villakvarteren. Malmö. Bladen faller av träden, men vi är många som är ute och rör oss, var och en för sig, men ändå i ett sammanhang. När jag korsar Döbelnsgatan ser jag reklam för en parfym som marknadsförs som förförelseelexir. Jag gillar doften av en god parfym, men inga dofter i världen kan förföra mig. Jag dras till hjärnor och drömmar, både hos män och kvinnor. Människor med karaktär. Såna som är som jag skulle vilja vara och kanske är. Utseenden är överreklamerat, om man bortser från ögon.
När jag sprnger går jag igenom olika saker i livet, så som jag alltid gör. Det finns en känsla hos mig att min fulla potential inte tas till vara, varken av mig själv eller av andra. Jag måste grunna på vad den känslan innebär; är det hybris eller ska jag söka nya jobb/uppdrag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar