Snart börjar European social forum här i stan, men den bistra sanningen är att ytterst få malmöbor vet om det eller bryr sig. Det påstås vara 20 000 aktivister från hela kontinenten som kommer hit för att höra Ilmar Reepalu invigningstala. Det blir ingen revolution i år heller. Men säkert många intressanta diskussioner och kontakter som knyts. Det är väl gott nog så. Surfar man runt så hittar man oändliga bloggdiskussioner om huruvida det är korrekt vänsterradikalt på ESF eller inte.
Ibland hör man att det är utomparlamentariskt arbete som engagerar unga och att partier är förlegade. Hoppas inte. Tror det inte heller. Det vore sorgligt om folk bara engagerade sig i en liten sakfråga och inte vågade ta helhetsansvar och väga för och emot i tråkiga budgetar och så. Själv är jag lite kluven, men mest negativ till visst samarbete vänsterut. Diktaturkramare och våldsförespråkare går bort, såklart, men även dom som vill ersätta demokratin med nåt luddigt syndikalistiskt eller anarkistiskt samhälle.
För vem får lov att vara opposition i ett sånt samhälle?
Och vem jämnar ut skillnader i ett samhälle utan stat?
Mycket kryptiskt är det och inte så tilltalande.
Alliansen kan vi ju åtminstone rösta bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar