03 september 2008

Bra att vi skaffar barn allt senare.

Ibland poppar dom upp och in i våra liv, biologisterna. Nu är det en Ulla Waldenström som tycker att fler borde göra som den hycklande vicepresidentkandidatens dotter och skaffa barn i väldigt unga år. Nu handlade ju inte Palin-tramset om dotterns ålder, utan om att hon hade haft sex pre-marriage i strid med moderns kristna värderingar. Waldenstam säger att det strider mot vår biologi att skaffa oss utbildning och tillgångar innan vi avlar ungar. Ute på Rosengård, där jag jobbar, gör många unga vuxna just de val (eller "val") som omvårdnadsprofessorn lovprisar. Våra morsor är födda från 80 till 90, med få undantag.
Det krävs en by att fostra ett barn och med bra förskolor och BVC, så kan vi såklart backa upp omogna föräldrar, men generellt känns det fel. 20-åringarna har inte mognad nog att reflektera över sitt föräldraskap, utan kopierar oftat de egna föräldrarnas mönster och så sker ingen utveckling. Så fortsätter de medeltida värderingarna att råda. Med högskoleutbildning, jordenruntresor och olika jobb får man en större utblick över världen och fattar att det finns många vägar att gå.
Jag tycker att det tyder på civilisation att genomsnittsåldern för föräldradebuten stiger. Vi vet att välja och vi gör det. Bra.

8 kommentarer:

Lena Gimbergsson sa...

Det är inte en fråga om att få barn före utbildning enbart - utan att kvinnor inte har samma chans och möjlighet att få barn långt upp i åldern. Ni män kan göra barn betydligt längre och därmed kan ni också satsa på utbildningar, resor och karriär utan att fundera över ålder och barnaalstrande!

En häxa på vift sa...

fast vet du... jag fick första barnet som 17 åring, fjärde som 25-åring...
Jag har förvisso gjort mina tavlor när det gäller trasiga förhållanden men insåg rätt snabbt att jag travade i morsans hjulspår och ändrade kurs. Mina barn har klarat sig bra, trots ung och outbildad morsa och jag vet fler. Däremot kan jag hålla med om att det kanske är optimalt om flerparten väljer att se sig om i världen först, men för mig tex så gick det utmärkt att avla först och sen ta med barnen på världsutflykt. :)

Och rent biologiskt så har ju även kvinnan rätt stora begränsningar på hur länge hon ens _kan_ få barn så det finns ju inte nån möjlighet att vänta för länge heller.
Knepigt det där för hur man än gör så har man lite granna ändan bak...

Anna-Karin sa...

Klokt inlägg. Om vi bara kopierar sker ingen utveckling. Självklart kan barn till unga mammor klara sig bra, men jag tror ändå på att få växa till sig lite själv först. Det ideala är väl ändå att man hinner skaffa sig en plattform med utbildning och lön innan barnen kommer.

Varför dessa ytterligheter i diskussionen, att man måste vara 17 eller 40 innan man skaffar barn? Medelåldern på förstaföderskor är väl fortfarande under 30? Så jag tycker nog att Waldenström överreagerar.

Yva sa...

Jag fick mitt första barn när jag var 28 år och mitt fjärde när jag var 35. Visst jag hade mognat till vid den tiden. Men jag hinner också bli över 50 innan sista barnet går ur 9:an... Men jag hann med att plugga innan barnen kom och jag hann även jobba några år.
Jag tror att unga människor som får barn, växer till sig och mognar i den takt de behöver för den situationen de befinner sig i.

Vilse på Värnhem/Anders sa...

De individuella variationerna är så klart stora, men jag menar ändå att utvecklingen är positiv och att svenskarna får lagom många barn i lagom ålder. Och oavsett biologin så är en 30-åring generellt en bättre förälder än en 20-åring. Mer erfarenhet, mer stålar, mer frigjord.

Hans Lundahl sa...

"Och oavsett biologin så är en 30-åring generellt en bättre förälder än en 20-åring. Mer erfarenhet, mer stålar, mer frigjord."

Som om det skulle göra en till bättre småbarnsföräldrar?

Får en qvinna barn vid tjugo, blir hon trettio lagom till att barnet är tio. O s v.

Zanna sa...

Okej, det ligger något i argumentet om ekonomi. En t.s.v-anställning är alltid bra att ha fixat innan man blir förälder. Men resten- att 30-åringar är mer frigjorda o.s.v tycker jag är rena dyngan. Att 30-40åriga akademiker som rest jorden runt automatiskt är mindre fördomsfria och mer frigjorda än 20-25-åringar som inte gjort det köper jag inte.
Om du visste hur mycket snobbism och förakt mot andra det finns bland medelålders akademikerföräldrar, de i min lekpark ser ner på och fnissar åt alla som döper sina barn åt något som slutar på Y, alla som har husvagn, alla som gillar Schlager-EM. Dessutom överanalyserar de exakt allting deras barn gör och säger, neurotiker är bara förnamnet.
För övrigt är inte föräldrarnas primära uppgift att ge sina barn geografikunskaper och allmänbildning, det finns en anledning till att såväl förskolan som grundskolan har en utförlig läroplan och att de vill ha behöriga lärare .
Föräldrarnas primära uppgift är att ge barnen trygghet, kärlek och att lära dem att behandla andra som de själva vill bli behandlade.
Denna uppgift behöver man varken ha tågluffat i Asien, jobbat på bar i Grekland eller läst socialantropologi, queerteori och filosofi för att klara av.
Min erfarenhet är tvärtemot din, att yngre föräldrar generellt sett tar allt mer naturligt, inte överanalyserar sina barn och framför allt inte ser föräldraskapet som ett "projekt" de måste lyckas med och imponera på andra med.

Anonym sa...

"En t.s.v-anställning är alltid bra att ha fixat innan man blir förälder."

Förmodligen derföre det setts till att sådana fås allt sednare och sednare.

Hans-Georg Lundahl
(loggar intet in den här ggn)