Sällan dans.

Tar bussen med sonen ut till Dahlhems ip och hans match. Bilarna verkar ha reclaimat alla gator i stan igen. Allt är sig likt. Sonen spelar på mittfältet, men han är ändå min lille Materazzi, även om han inte vill kännas vid det. Småpratar med andra föräldrar och tom med exet. Det är taktik och väder, men inget om klimatfrågan. Mellanbrors lag får storstryk. Min förkylning håller på att släppa. Det är ingen vidare bra politisk taktik att dansa på gatorna och släppa in stenkastare i gemenskapen. Ingen hejar på miljön då, utan det är polisen och bilarna som vinner folks sympati. Själv är jag lite dubbel inför den stora polisinsatsen. Å ena sidan känns det provocerande med hovrande helikoptrar, men å andra sidan vill jag inte ha en gatsten i huvudet. RTS tar oss i alla fall inte ett steg närmre ett hållbart samhälle. Politiskt arbete kan inte förenklas så till den milda grad. Det är ett långsamt slitsamt läsande och formulerande. Sällan dans och aldrig stenar.