Mellanlandning i vardagen.

En son sover i sin säng, en annan i min. Så mellanlandar jag i vardagen mellan Ystad och Stockholm. Bland politiker och högre tjänstemän känns det precis som om jag satt inne i en bubbla som svävar för sig själv bland molnen, långt borta från andra människor. Min snackemaskin säger åt mig att minnas vem jag är. Pappa till fyra, pedagog och trygg tvivlare. Inte mycket är självklart.

Ikväll: föräldramöte och som vanligt undrar jag var nyskapandet och fantasin finns i sönernas skola. Det pratas tabeller och dessa jävla nivågrupper och fröken är nog snäll, men det kunde lika gärna varit min fjärdeklasslärare från ett svunnet sjuttiotal. Inte mycket är nytt. Bara jag som ifrågasätter något och det är en roll som jag är rätt trött på.