Fick ett dubbelrum med havsutsikt och jag tackar skattebetalarna och VA-kollektivet så mycket för det. Sen var det vatten hela dagen och vid sextiden sprang jag en runda på det ljuvliga milspåret, samma spår där jag sprang min allra första mil i maj 2000. Det är en evighet sedan i alla avseenden. Vi hyrde ett hus i Sandskogen, som vi delade med en annan familj, som vi ganska snart kom på kollisionskurs med. Exet och jag var på kollisionskurs med varandra med, för det mesta. Så jag började springa och mitt livs första mil gav mig ledvärk i dagar, men nu springer jag så lätt som en vind. Som en motvind ibland, tänker jag.
Nu på kvällen har jag ätit god middag och diskuterat politik. Några av mina absoluta favoritsysselsättningar, bägge två. Kvalificerade middagssamtal om politik hör till ovnligheterna. Folk pratar mest om idol och sånt där, verkar det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar