Partiet fyller 27 år idag, säger Birger och då är det nog så. Han var ju med på det berömda mötet i Örebro, han och hundratals andra miljöaktivister, avdankade hippies och desillusionerade 68:or. Det dröjde ganska länge innan jag kom med, men när jag väl tagit steget fick jag snabbt uppdrag och 1992 blev jag invald i partistyrelsen och tog även mina första steg inne i fullmäktigesalen i Rådhuset. Det var kul, såklart, men man slet ofta sitt hår, både utåt mot en politisk omvärld som inte lyssnade och inåt mot testuggare som inte ville kompromissa om någonting.
partiet var rätt turbulent och snurrigt och vi var väl inte alltid så snälla mot varandra. Idag ser partiet ganska annorlunda ut och på alla punkter är det bättre, skulle jag vilja påstå. Kanhända var somligt roligare förr, men politik går ju inte ut på att roligt i första hand. Maria och Peter är vårt bästa språkrörspar någonsin, men framför allt är politiken bättre.
När jag kom med fanns inte ens något samlat partiprogram, utan mer eller mindre genomtänkta häften om olika frågor. Organisationen var förvirrad, svår att lära sig och därmed inte så demokratisk. Nu är allt det där borta och det mesta är genomarbetat, välorganiserat och radikalt. Det jag skulle vilja se inför de svåra åren mellan 30 och 40 är en breddning av tilltal och språk. Det är fortfarande ofta akademiskt och smått elitistiskt. Vi är inte många med arbetarbakgrund i partiet och Rosengård är något man bara sett på TV. Men det kommer, jag ska se till det. Nu är det dags att växa och regera.
2 kommentarer:
Inte bara det, du satt med i partistyrelsen också, och var en av dem man alltid vågade lita på.
Och du var nog den mest engagerade politiker jag någonsin stött på. Som debattör är du fortfarande bäst, tätt följd av Åsa i högform.
Undrar förtfarande varför ni aldrig blev rörpar, det hade varit fantastiskt.
Skicka en kommentar