Sista dagen som halvtidssjuk. Från och med måndag har jag den arbetstid som är den enda rätta, egentligen. Mitt tillfrisknande smyger sig på. Jag går inte längre hem och lägger mig och sover efter jobbet. De första veckorna gjorde jag det varje dag. Nu får jag tvinga mig och vila, tvinga mig att inte hämta barnen omedelbart eller sticka ut och springa. Att så mycket av mitt tillfrisknande direkt beror på min inställning både skrämmer och fascinerar mig. sajbersis berättade igår om en snubbe som inte blir frisk trots ett batteri av mediciner, läkare och kuratorer. Han vill inte bli frisk, det är hela saken. Att se sig i spegeln varje dag och inse att det bara finns en som kan och ska ta ansvar för mig, kan vara tröstlöst. Man vill ju så gärna ha nån att skylla på. Jag har gjort det själv, men utan grodan hade det varit svårare och framför allt tråkigare. Hon har en stor plats i mitt liv och hjärta.
Nu springer jag. Sen tar vi fredag.
Musik: "The air that I breathe" - Hollies
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar