Igår kallades den dödens gata i en av tidningarna. Gatan där jag bodde i ett brunt åttavåningshus under några år mellan långa förhållande ett och långa förhållande två. som alla andra som bodde där var jag pank och som alla andra tog jag mig därifrån så fort jag hade råd. Redan på den tiden hände det saker. I lägenheten bredvid min bodde två heroinister som viggade pengar, snodde min post och erbjöd sina kroppar mot ersättning (får man förmoda). Inte långt från min adress låg Malmös första arabaffär där man kunde köpa märkliga tyska juicer och gammal choklad och möjligtvis andra varor om man kunde ett visst kodord. Det lokala centrat låg ytterligare en bit bort. Där fanns Konsum, ICA, post, bank, bageri, pizzeria, apotek och videobutik. Idag är apoteket, posten, banken och konsum borta. ICA har blivit Netto och ytterligare arabaffärer har öppnat. Marknaden har väl krympt respektive ökat, kan man tänkta. Min gamla gata kallas dödens gata, därför att det skett ett antal mord där under de senaste åren. I förrgår hittades en polsk man död i baksätet på en bil. I buskagen runt de fula husen ligger hundskit och skräp. Man ser inga vuxna ute, men gäng av barn. Ganska få med ljust hår, kan man säga. Tack gode gud att jag kunde skaffa mig redskap att ta mig därifrån och in i händelsernas centrum. Här är det blandat, livfullt och spännande. Som livet alltid borde vara.
Musik: "One way ticket to hell and back" - Darkness
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar