Skulle ut och springa idag. Motigt som fan att ta på sig lämpliga kläder och skor och ge sig av. Och väl ute kände jag bara allt för väl hur min kondis säckat ihop under januari och februari. Och idag är det två månader till Göteborgsvarvet, märkligt men sant. Jag har ett tydligt mål som jag ska nå och nu krävs det en del av mig. Jag fixar det jag vet det. Fysisk träning är lika mycket mental träning. man blir starkare och snyggare och man vet om det. Man identifierar sig som en av dom som tränar. Man lyser upp och vet att man klarar saker.
Efterhand gick löpningen allt bättre. Löprundor är också utmärkta tillfällen att utvärdera och filosofera. I takt med att löpningen gick bättre blev också jag på bättre humör och tänkte på att ta ansvar för sig själv, sin kropp och sitt liv. Besinnade hur stort det faktiskt var att ta sig ur mitt kassa förhållande för snart ett år sen och hur rätt det var att bromsa och byta spår när jag i höstas såg att jag hamnat i en relation med fel person och av fel skäl. I bägge fallen hade förnekelsens sår smärtat värre än sanningen. Ta ansvar för sig själv, visst, men man är ingen ö i havet heller. Folk runt omkring måste må bra också. Tycker nog att jag tar hyfsat ansvar. Är fortfarande lite för trött för att orka allt jag vill, men det kommer såsmåningom. Med våren och snabbare löpning.
Löpsedlarna skrek om snowboardstjärna som dött, men inne på netto sålde man snowboardväskor till extrapris. Kan inte vara nån större marknad för det här. Grodan och jag talar i telefon eller på msn nästan alltid, men ändå för sällan, känns det. Hon kommer på fredag. Längtar som fan. Skall vara rädd om vår relation. Den känns så viktig, så speciell.
Hon är varm och klok. Och min. Tänka sig!
Musik: "Born to run" - Bruce Springsteen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar