Luskatter och förakt.

signaturen "Jimmie" (du är kreativ med dina nick!)skriver nedan att jag saknar humor. Hm. På genusseminariet förrförra veckan fick jag rådet att börja med standup eftersom jag enligt en snäll Dimitra var både rolig och hade saker att säga. folk både skrattade och applåderade åt mig, minns jag. Jag grunnar på det, kan jag säga, detta med hur olika jag tycks uppfattas. Men sanningen ser väl olika ut beroende på vad man önskar att se. Idag var det soft vabbning på programmet ända tills jag fick rycka in i sista minuten och gå och fika på nybakta luskatter och jolmigt kaffe på mellanbrors fritis, längst upp i fina Österportskolan. Där satt vi, fem fina medelklassföräldrar, och konverserade artigt och lovprisade våra telningars bakverk. Sen sa Marias mamma att Maria var så glad att få vara med i mellanbrors nutidsorienteringslag, eftersom dom alltid vinner tack vare honom. Mellanbror bedyrade att han bara läser sporten i sydsvenskan, men när jag sen frågade vad USA.s nästa utrikesminister heter, kom svaret som en blixt: Hillary Clinton. I en värld där vuxna människor vet mer om vilka som knullar vilka i korkade dejtingprogram och där frågan om vem som slås ut ur en pennalistisk artisttävling är viktigare än Lissabonfördraget och finanskrisen tillsammans, ska man skämmas över att man kan saker om samhället och världen. Sport är ok, men politiker ska man bara förakta. Det är kanske inte humor nog att känna till vad världens näst mäktigaste person heter. Att anonyma kommentatorer här på bloggen kallar sig "Jímmie" är däremot omedveten självironi i stor skala.