16 december 2008

4,7 på richterskalan.

Hela jorden skakade visst till i morse, i alla fall här i södra Sverige. Jag märkte då ingenting, där jag låg i min golvfasta bädd, medan hjärnan förberedde sig på att vakna upp och ta med sig resten av kroppen tillbaks in den ogästvänliga, mörka, kyliga årstiden. Två gånger minst har jag säckat ihop av kylan och mörkret, men i år håller jag mig ovanför ytan med i stort sett hela huvudet i stort sett hela tiden. Likafullt vänjer jag mig inte helt vid att eufori och besvikelse ofta avlöser varndra så kvickt och jag sörjer att inte våga vara så där oförblommerat glad som jag borde vara. Jag försöker härda ut rutiner och långtråkighet, för det är delar av livet som inte kan väljas bort. Oavsett vilket jobb eller liv man har, så uppstår rutiner och vardag. Livet är inte en fest, utan en vardag. Det är svårt att fördra vissa dagar.

2 kommentarer:

Umeboshi sa...

Oj, lyckades du missa skakandet? Mor min fick samtal från sina två systrar i Skåneland, de hade skakat som sjuttsingen i sina hus! Och (snart) svärmor hade känt av det i Blekinge :)

torontoanna sa...

Jag har inte bott i Malmo pa over 20 ar men kan fortfarande kanna den hemska slentrian kanslan som infann sig varje sondag kvall nar jag insag att jag hade en hel arbetsvecka framfor mig igen. Den slentrian paniken har jag inte kant pa nagot annat stalle jag har bott. Jag tror den har med Malmo att gora.....Maste hora med mamma om hon kande skakningen i Kulladal..