Fråga inte varför.

Nä, jag frågar inte varför, för vad ska man svara på det?
Är det ödet, slumpen, Gud fader, gudfadern, kassa gener, dålig miljö eller mammas och pappas fel?

Istället får jag fråga mig om det är något jag tycker om och vill behålla, eller nåt jag känner att jag behöver bli av med. Vad som är delar av min personlighet och vad är beteenden jag kan ändra på. Sånt kan man ju ägna tiden åt istället. Varför är en enegitjuv.

En annan sak som snor tid är det ständiga prognostiserandet. Hur ska det gå, frågar man sig, med kärleken, i valet och allt möjligt annat. Jag försöker snarast fråga vad jag kan göra för att det ska bli som jag vill. Hur jag kan påverka framtiden, vårda kärleken och ta hand om det som växer.

Sen finns det ändå rätt mycket som bara blir som det blir. Då kan man bara stå där och se regnet falla eller vinden gripa tag i lövverket. Det får man också leva med.