Okej, det kan vara förjävligt. När man är ute och springer i snömodden och skorna blir genomblöta och man måste stå trekvart i duschen för att nå upp till normaltemperatur igen, då. Och när alla färger man kan skönja är fyra nyanser av grått, då. Ibland tröttnar jag också på falafelvagnar, ungdomsgäng, alla bilar, rasism och idiothöga lägenhetspriser, dialekten och alla lokala komplex...
Men sen slår bokarna ut. Man springer sin runda genom parkerna och hela vägen ner till Ribban. Folk är ute och promenerar, skatar, springer, softar, grillar, har picknickar med rödvin och ost. Man hör salsamusik från dansbanan och ser sundet därute och bron som sträcker ut sig vackert och Danmarks vindkraftverk och torn på andra sidan.
Då är detta världen centrum och den coolaste platsen att bo på i hela världen. Då bestämmer man sig för att bo kvar ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar