Gillar inte filmen speciellt mycket. "Det som Hollywood trodde att sextiotalet handlade om", skrev en bitsk rescencent och så är det nog. Däremot gillar jag hår. hår som går att ta på, dra fingrarna genom, snufsa i och ruska på. Både mitt eget och andras. De flesta män har extremt enformiga och tråkiga frisyrer. Vi som har fall, ska njuta av det och låta vårt hår falla. Våga vara den man kunde vara.
För andra är mitt hår mer av en rebellsymbol än det är för mig.
Jag är för gammal för den sortens symboler.
Behöver inte det.
Rebellen finns möjligen i hjärta och hjärta, men det är ju inget självändamål det heller.
Har helt enkelt det hår jag tycker är snyggt.
Bra så.
Nu ringer chefen, härliga Susanne som brytt sig hela vägen, och vi kommer överens om hur och när.
Gallilei hade rätt.
Jorden rör sig..
1 kommentar:
då är det bara att önska dig lycka till!
Skicka en kommentar