25 februari 2006

Ändrade planer.

Storebror satte igång med ett stort bilbaneprojekt med småbröderna. Okej, vi ändrar planerna; turen till Lund skjuts upp på obestämd tid och det blir bio idag istället. Pingvinresan. Storebror är fjorton och kan vara den underbaraste brorsan åt småbröderna. Men som många fjortisar pendlar han mellan större och mindre och ibland glömmer han att småbröderna är just små (Sju och fem). Under en period när jag var sjuk mäktade jag inte med att ha honom här. Det var det allra störta nederlaget.
Men jag fixade helt enkelt inte läxrutiner och det tjat och den fostran som skulle till. Fy fan, låt mig slippa det igen.
Att kunna ta hand om sina barn är ändå A och O i vuxenlivet.
Mycket av min kris har handlat om hur mina höga ideal krockat med min ofullkomlinghet.
Det är därför jag tjatar om att jag är rätt okej.
För att inte glömma det.
Rätt okej, men inte perfekt.
Sånt som inte är jag försöker jag lägga ner och jag tar inte på mig en massa uppgifter. Så fotbollsträningen är borta, föräldraföreningen på skolan får välja en ny ordförande och jag pausar från bokcirkeln.
När jag känner att jag vill engagera mig i BRIS hjälptelefon och i nattvandrarna måste jag säga nej till mig själv.
Nu ska jag ta hand om mig själv, ungarna, fungera på jobbet och njuta av min älskade groda.

Och grodan är mogen, klok och tycker om mig som den jag är. Hon vet att jag har varit sjuk och att jag inte är riktigt framme än. Hon skäller på mig när jag skriver korkade inlägg i debatter och jag bara älskar henne.
För det och för så mycket annat.

2 kommentarer:

Farsan_Baloo sa...

Tyvär är det ju inte fjortonåringars främsta egenskap, att ta hand om andra än sig själv. Och det är ju egentligen inget fel i det. Men, jag kan förstå att det innebär problem om mycket bygger på att den älste ska ta ansvar för de yngre.

Anders sa...

Håller helt med. Man kan absolut inte begära att han ska fixa ansvaret. Jag måste alltid finnas nånstans i bakgrunden.