Eva-Britt Svenssons ansikte lyste mot oss från affischer runt om i stan. Jag vet inte hur rödisarna tänkte, skulle vi tycka att hon var vacker och trovärdig, eller trodde dom på allvar att hon var känd bland allmänheten?
Hon såg dessvärre ut som en typisk VPK-are från min ungdom, ärrad av demonstrationer i motvind med standar som vill blåsa bort. Och valresultatet blev ganska VPK-typiskt; under sex procent. Nu konstaterar självaste Jonas Sjöstedt att folk ser dom som gårdagens radikaler. Och det är sant. En ny radikal generation vill inte förstatliga LKAB, den nya generationen undrar om det alls behövs något LKAB. Och den nya generationen finns i alla åldrar, ska jag tillägga. Igår motsatte sig gårdagsradikalernas unga representant i tekniska nämnden vattenparken i Hyllie och - helt otippat - multisportarenan på Möllan. Med trött retorik om att pengarna kunde användas till sjukvården lämnades det in särskilda yttranden. Men det är aldrig radikalt att fega och snåla; det är radikalt att våga satsa även i dåliga tider. Människor blir gladare och friskare av rinnande vatten och rörelse. Och att vänstern kan tänka sig att svika dom unga på Möllan är oerhört. Men så är ju det röda Möllan på väg att bli grönt, också. Jag har sagt det från fullmäktiges talarstol: rädda politiker får aldrig kyssa någon vacker framtid. Mitt under brinnande världskrig byggde Malmö stad Europas största teaterhus. Nu under varseltider och kronfall befäster vi Malmös ställning som Sveriges coolaste och bästa stad att leva i. Gårdagens radikaler kan plakattjata eller hänga med. Det är inte de grönas problem; vi står redan med en fot i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar