IG i familjeliv.

Ungarna, alla hemmavarande, är här, plus en gäst från Danmark. En stor familj, kan tyckas. Ännu större blir den om en vecka när Sara och jag provsambor i Lysekil en vecka. Nä, jag lever inte ens i en stjärnfamilj, även om jag fattar syftet och i någon mån sympatiserar med tanken. Kontentan blir ändå att man vill bli godkänd och lika fin som dom som lever enligt gängse normer. Precis som när samkönade par vill gifta sig i kyrkan, trots att kristendomen uttryckligen förbjuder homosexualitet. Det jag förundras över är denna strävan att bli godkänd av majoriteten och respekterad av alla bigotta idioter runt om i landet. Kalla det vad fan ni vill, liksom. Godkänn mig eller inte vilket ni vill. Ingen samlevnadsform är finare än någon annan. Ingen kärlek är bättre än någon annan. Skippa familjen som begrepp och koncept.