Förtrödenhet.

Det är kallt här i lägenheten och jag har gråten i halsen, som det heter. Jag orkar inte springa, jag orkar inte tvätta, jag orkar knappt gå ut i köket för att hämta kaffe. Och ändå har jag saker att vara glad åt; mest av allt över att jag är älskad, så klart. Det finns ett roligt skånskt ord som heter förtrödenhet och betyder samma sak som missunnsamhet. Det drabbar mig lite då och då och inte minst nu. Jag straffas för att jag har ett liv, som ungdomarna säger. Jag skulle önska att jag vore övertygad om att det som inte dödar härdar eller att what goes around comes around. Men jag är inte alls säker på det. Hon kanske sover gott, till och med.