Hur svartvitt livet inte är.

Sen såg vi såklart film i helgen, det gör vi alltid. Patrik 1,5 och Milk. inga mästerverk, fast budskapet helgar såklart medlen, vill man tycka. Gay rights are human rights; jag behöver inte ens fråga Sara om hennes åsikt. Det är givet, det är självklart. Så tycker vi. Faran ligger just där, man slappnar av och utgår från att omgivningen delar ens värderingar om lika rätt eller vad det kan vara. Vissa segrar har vunnits väldigt snabbt, under loppet av några år, bara. Och lever man lite medelklassradikalt urban green, så glömmer man lätt bort att det så att säga finns en annan del av Köping. Ni minns det här, kanske? På vår sida kan vi skämta ganska grovt och använnda uttryck som i andra sammanhang skulle vara rena rama sanningen. Ni, vet den där världen där negerbollar, rövknulla och fjolla inte är ironiska blinkningar åt andra radikaler, utan det man rakt på sak menar. Det kan vara värt att begrunda, kanske. Ingen som behöver se dom där filmerna gör det och vi som ser dom behöver det inte. Läs en bra bok istället. Eller se the reader, om hur vardaglig ondskan kan se ut, om hur svartvitt livet inte är.