Ett kd-land?

Livstilsfrågor är såklart väldigt viktiga och nödvändiga att ta upp i politiken.
Jag har ofta här i bloggen argumenterat mot livstilar som inkräktar på andras liv och hälsa. Paradexemplet där är såklart bilinpendlingen med bil till stan, som gör det svårare för städernas barn och röra sig fritt och andas. Men ska man klanka på någons livsval, så ska man ha belägg för det. Kd som ville sänka bensinskatten, men hindra non-heteros att gifta sig och leva familjeliv, har inga argument för avgaser och mot homoföräldrar. Och när man försöker argumentera blir det fel. Göran Hägglund säger här att vi vet vet att barn först knyter an till en person, sen till två och sen till fler (som argument för den traditionella kärnfamiljen). Det är bara det att vi inte alls vet det; det är, som så mycket hos kd, gamla nyheter.
Barn kan lycket väl utvckla parallell anknytning (kolla här). Det som genomsyrar intervjun med Hägglund är, förutom det vetenskapliga skarvandet, Hägglunds vilja att upphöja sina livsval till allmän norm. Han gillar könsroller och det får han såklart. Han låter rädd och änglig och föredrar nog landsbygdens stillhet och konservatism framför städers möten och mångkultur. Och vill han leva i det förgågna, så får han, bara han inte låter det gå ut över andra. Kanske kan i en framtid kd-are bli turistattraktioner som amish-folket i USA. Ett kd-land i Jönköpingstrakten kanske skulle kunna locka hit tyska turister, precis som vi åker till Berlin och kollar på resterna av berlinmuren.