Vem är du att döma?

Idag demonstrerar tiotusen pers mot idrottsutbyte mellan Sverige och Israel. Man ska inte prata med israeler, man ska spränga dom i luften, lyder den logiska konsekvensen. I strongly disagree. Nästan lika ledset är att många som idag demonstrerar med folk som inte tycker att tjejer ska få gå i skolan i morgon ryter till om behovet av en feministisk agenda. Men det var ändå inte detta jag skulle snacka om idag, utan något helt annat. Kulturen liksom. Konst. Om vad om är bra konst har jag en åsikt, jag vet vad jag gillar, även om det inte alltid är enkelt att formulera. På samma sätt har jag full rätt att fördöma viss konst och önska den åt helvete. Människor som tänjer gränser är alltid intressanta, men jag måste inte sympatisera med det eller tycka att det ska finnas. Slår man sönder en t-banevagn, så gör man det. Upptar man sjukvårdsrsurser helt i onödan, så gör man. Den som ville kunde säkert kalla ett mord för konst (sexuella övergrepp har ju redan varit det vid nåt tillfälle). För mig är det frustrerade wannabees från medelklassen som vill bli älskade och sedda utan att anstränga sig. Samma mediakåthet som såpastjärnor med svanktatueringar och hemblondering och plastbröst har. För den som nu tycker illa om det jag skrivit säger jag: det är ett konstverk. Vem är du att döma?