23 mars 2009

Dumpa hon0m!

Och alla dagar och nätter som gått sen dess. Jag var ett barn, men ett politiskt barn. Vuxen blev jag först när jag upptäckte kärleken, den underbara, skoningslösa. För jag svär, jag skulle resa hela natten bara för att köpa dig ett par skor och för att få känna dina armar i mina. Min vän frågar på msn om Sara och jag har samma värderingar om jämställdhet och världen. Och jag svarar att det är en självklarhet, en absolut nödvändighet. Man kan förhandla om adress, gardiner och var barnen ska gå i förskola, men dom viktiga sakerna - solidaritet, människors lika värde och rätt och den nödvändiga ekologiska medvetenheten - kan man inte kompromissa med. Jag var en idiot när jag försökte det. Men så gömde jag mig också i illusioner och alkohol, tills jag vaknade på den där parkbänken en kylig och fuktig natt mellan hägg och syrén. Min vän frågar om man inte kan leva ihop och respektera olikheter och jag svarar om olikheterna innebär att acceptera intolerans, så är jag alldeles intolerant och respektlös mot det. Däremot måste inte min älskling veta vad frenologisk betyder. det räcker med hjärtat på rätta stället och en nyfikenhet inför det okända. Du måste dumpa honom, min vän, slösa inte bort ditt liv.

Inga kommentarer: