Så träffade jag dom igen, mina fina vänner från gruppterapin.
En samling personer som vet så mycket om mig, men som jag vet aldrig skulle missbruka den kunskapen.
Och det går bägge vägar.
Vi har sett varandra skratta och gråta, nakna och rädda i ett varmt rum på kalendegatan. Vår samhörighet var guld och vi har självklara platser i varandras hjärtan. Vi måste vidare och leva i det riktiga livet.
Sen efter det omtumlande återseendet var det gruppmöte inför TN.
Tillbaka till den där verkligheten jag talade om.
Ni vet, svara på remisser, fördela pengar och inte glömma vilka det handlar om.
Dom vanliga ovanliga människorna.
Alla dom som gör livet så vackert.
Springer en lång, lång runda i pur glädje och eufori.
Genom stan, ut bland sädesfälten, runt och hela vägen hem igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar