Hanounehs låt surrar i skallen när jag springer ut i den ljumma vårkvällen. Så Malmö, så här hemma. Det börjar sätta sig lite kondis i benen, faktiskt. Nu ska jag bara hinna ända fram till sjuttonde maj och varvet. Hanouneh sjunger om systerskap och om dubbelmoral. Till alla unga tjejer på Rosengård och annorstädes. Det är politik, det är feministisk kamp. Allas rätt att forma sitt liv. Och det är klart att mitt jobb med ungarna också är politik, för varje dag från morgon till kväll hävdar jag varje individs rätt. Jag tror inte jag åstadkommer under, men något gör jag i rätt riktning. Det är blandningen som gör min stad, blandningen och närheten. När Köpenhamnsvägen tar slut och man ser ut över Limhamnsfältet med hundar, fotbollar och folk, den gamla järnvägen, sen stranden, havet och nära, nära, Danmark, så mår jag bra.
Forza Malmö, nutidens, framtidens stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar