27 april 2008

På Stockholm C, där jag satt trött.

På Stockholm C med påsar under ögonen; det har varit både tidigt och sent i helgen. Trevliga träffar och återseenden och äntligen ses vi. Jag blir alltid konfunderad av när jag sitter, står eller går med någon som jag mest sett på bild. Det är inga konstigheter, utan bara än en gång bekräftelse på att inga ord eller bilder kan ersätta ögon mot ögon och hållning. Bra att bli påmind om det för den som ofta nöjer sig bakom skärmen. God mat och fikor i två städer som doftar magnolia och ljuvaste vänskap. Någon utmsnar min bild och mina fördomar om hur såna borde vara och det är bra att få lov att bli glatt överraskad och tänka till. Att sen vänskap inte botar allt, att utsträckta händer inte stillar smärta är något att leva med. Man ska pröva på att leva i nuet, som det heter, men det är ack så svårt. Minnen av fyllor och Kungsträdgårdens almar, letar sig in, nästlar sig in, men jag andas lugnt och vet att jag gjorde rätt och skulle gjöra det igen. Att veta att man handlat rätt ger ett lugn inombords. Man bara vet. Så kan jag bokstavligt och bildligt se nyktert på tillvaron och minnen. Hoten är stora, men kärleken, hoppet och tron är större.

2 kommentarer:

ylva sa...

Halleluja hade jag ropat om jag varit troende nu...fan vad jag behöver lite lugn och ro i mitt liv! Kom hit och prata förstånd med mig!!!! och ge mig lite tro på framtiden och mitt hjärta och hjärna.

Vilse på Värnhem/Anders sa...

Jag kommer gärna. Eller hjärna.