Susanna Alakoskis sommar i P1 är lika bra som hennes bok Svinalängorna. Och jag lär mig nya saker, tex att området där jag bodde som liten kallas för Boskapsgården av polisen, för alla miljonområden har andra informella namn vid sidan av stadsplanerarnas ofrivilligt ironiska.
Kön och klass är grejen, såklart i Susannas program.
Åh, socialister har ofta klockrena analyser, men deras alternativ gör sällan saker bättre, tyvärr. Det var sossarna som byggde miljonområdena och jämfört med motsvarande områden i Ryssland eller Östtyskland ser Hammarkullen och Tensta ut som parker.
Miljonområdet jag jobbar i ligger liksom mitt i stan.
Jag lär mig namnen på ungarna snabbt och sätter mig in i problematik och möjligheter. Arbetslaget måste jobba ihop sig, för tillsammans är vi starkare än var och en för sig.
Samtidigt som individen inte är oväsentlig.
Frågan är varför kollegorna tycker att det är så bra med en man i arbetslaget.
Vad ska jag göra som inte en kvinna kan?
Är mitt kön viktigare än min klassakgrund?
eller finns det nåt unikt Anderskt som kan vara värt nåt?
10 kommentarer:
Kan du inte bara vara man en stund och strunta i att du själv inte förstår varför vi kvinnor trivs i manligt sällskap??!!
Jag tycker absolut att du skall satsa på att förmedla det "Anderska" och inte fastna i rollen som "Mannen". Tror att män inom förskolan och skolan ofta lätt fastnar i det annars.
Killarna jag pluggar med på lärarhögskolan nu är rejält trötta på att hela tiden förväntas kunna tillföra "Det Manliga Perspektivet" som om det vore någonslags självändamål.
Jag är övertygad om att din närvaro på nya jobbet kommer att innebära en (positiv) förändring, dels eftersom du är man, oundvikligen, men framför allt för att du är du, och en, vad jag tror sjuhelsickes bra förskollärare!
Låt oss hoppas att det är det Anderska. För fy så tråkigt det är med könsmässiga kategoriseringar.
Och varför i hela friden vill man så tvunget ha män som förebilder i förskolan? För att göra allt det där kvinnorna tycker är tråkigt eller - spela fotboll och brottas etc? För det är ju paradoxalt nog så att vi kvinnor ju inte är särskilt nöjda med hur den nuvarande mansrollen ser ut... Bara en tanke. :)
Nä, just det (h, sofia och em..). I den mån jag ska vara MAN på förskolan, så vill jag visa en annan bild av vad en man kan vara. Men egentligen är jag inte alls förtjust i kön och genus.
Queerfeminism, ni vet;)
Jag vill bara vara en gladd och kompetent pedagog som gör mitt jobb. Hoppas jag får det!
glad, inte gladd
Du dissade mig!!!
Jag vet att det är så att kvinnor trivs med att arbeta ihop med män för det blir inte lika tjafsigt då. Kvinnor kan vara väldigt elaka mot varandra.
Förlåt, k, inte meningen att dissa dig. Jag hade faktiskt inget att tillägga, mer än att vi ser olika på denna saken. jag satsar på att individ är viktigare än det kön som man förpackat sig i.
Jag svarade på:
"Frågan är varför kollegorna tycker att det är så bra med en man i arbetslaget."
Det är väl klart att vi är personliga personer oavsett om vi är kvinnor eller män.
Hörde henne idag på webben! Så himla bra!
Skicka en kommentar