05 augusti 2007

Marcus och Sofia

Birro (dy) tar emot Dan Anderssonpriset och jag lyssnar på Sofia Karlsson, när hon sjunger.
Snart stormar mina ungar in och för deras skull har jag fixat och donat här hemma.
Min kärleks källa, mitt livs mål, väg och mening.
Att gå rakt fram, ta smärtorna som dom kommer, leva, överleva och kämpa.
Orka ställa de stora frågorna.
Oavsett hur konstig man än verkar i andras ögon.
Tack Marcus och Sofia för att ni finns.

1 kommentar:

Anonym sa...

Barnen ja, det är nog tack vare dom som jag orkar stiga upp vissa dagar.
Jag kan vara rykande förbannad på dom, men älskar dom så att det gör ont. En underbar känsla.
Hoppas att ni har det gott tillsammans.