C-delen i sydsvenskan idag (Tack, Karolina).

De senaste dagarna har situationen att många som bor och betalar skatt i kranskommunerna arbetar i Malmö uppmärksammats. Diskussionen om detta och Malmös framtida expension är viktig, med hamnar snett om den fokuserar på var kommungränserna går. Låt oss istället titta på vilka faktiska kostnader situationen skapar och hur dessa fördelas. En effekt av allt fler bor i en bit utanför och arbetar i Malmö är en ökande pendling med bil. Detta skapar en rad problem. Värdefull mark används till breda vägar och parkeringsplatser vilket utgör ett hinder för förtätning av staden. Trängsel orsakar olyckor och dåligt framkomlighet för bussarna. Dålig luft tär på både människor, träd och byggnader. Barnen som bor i innerstaden är särskilt utsatta. Kostnaderna för detta landar till största delen på Malmö stad och alla oss som bor här.
Att nyttjande av en begränsad resurs ska kosta pengar är en av marknadsekonomins grundpelare. Att det är gratis att köra i en tät stad med utrymmesbrist är ologiskt och skapar en skevhet i fördelning resurser och kostnader. Idag är det inte den som tar plats och skitar ner som betalar. Det finns ett enkelt sätt att få dem som bor i andra kommuner och bilpendlar in till Malmö att vara med att dela de kostnader de orsakar: miljöavgifter för infart med bil. Stockholm är ett bra föredöme som i dagarna inför permanenta trängselavgifter. Utifrån deras erfarenheter kan vi skapa en modell specialsydd för Malmös situation. Om intäkterna från miljöavgiften används för att förbättra kollektivtrafiken och till att skapa mer grönytor för att kompensera utsläppen till luften skulle det får den en tydlig fördelningspolitisk effekt för kostnader som inte täcks av den kommunala skatteutjämningen.
Att få en fungerade region med sammanhållen arbetsmarknad kräver stora inventeringar i hållbar infrastruktur, främst spår, och vi måste påbörja ta diskussionen om hur det ska finansieras. Miljöavgifter i Malmö vore ett steg på vägen.