Läser i sydsvenskan att få män steriliserar sig.
Trots att det är så enkelt, görs 75% av ingreppen på kvinnor.
Det moraliseras såklart över det en del och jag känner att jag behöver försvara mig.
Jag kan hitta argument för att sterilisera mig, men jag vill hålla hoppet om fler barn uppe.
I våras var det en realitet och en plan.
Känslan av att det kunde hända igen var obetalbar.
Att få gå Kungsgatans allé ner och ta en fika på Element eller en dricka på möllan en solig dag med en liten unge i sällskap är obetalbar.
Nu blev jag förvisso bortvald eller snarare bortlottad.
Men jag tänker lite vidare.
Kanske lär jag känna en kompis eller ett tjejpar som gärna skulle se mig som biopappa nån gång i framtiden. Det kan jag tänka mig, inte som donator, utan som medverkade förälder.
Jag vill dra barnvagn igen.
Tanken gör mig glad.
2 kommentarer:
T o m jag blir sugen på att dra barnvagn efter den målande beskrivningen.
att bli mor eller farförälder är ju oxå något att se fram emot
Skicka en kommentar