Jag varnar er, nu ligger den nära.
Exet strular och strular och beter sig i sedvanlig dålig ordning som om hon hade ensam vårdnad. Det centrala är att hon vägrar sluta ett avtal som reglerar våra mellanhavanden, utan föredrar ad hoc-lösningar på varje enskild punkt. Således fick jag betala med en hel helg när jag ville byta en dag i juni och hux flux kan hon via barnen meddela nya ordningar som jag bara har att följa. Barnen är hennes skickebud. Att komma överens i familjerätten är det blankt nej till. SMS och telefonsamtal lämnas obesvarade. barnen förförs om vilka jag träffar och vad vi gjort oc hur vi prioriterar och inget duger i hennes ögon
På söndag spelar mellanbror fotboll på Limhamns idrottsplats. Senast jag var där var det lördag i slutet av maj och det var just den lördagen då min värld och mina drömmar, planer och förhoppningar grusades. jag stod där vid sidan av planen och plågades av den som bara någon dag innan förklarat att framtiden var vår och gemensam.
Det värsta man kan göra mot mig är att svika. Och ett större svek än så finns inte. Det är på punkt efter punkt i min bok. Jag märker att jag hela tiden återvänder dit och det sitter som fastlimmat i min skalle; jag lämnades ensam, bortvald, deprimerad.
Gjort är gjort, tänker jag, men varför duger jag inte?
Jag ska försöka dissa offerkoftan. Men lätt är det inte.
4 kommentarer:
Läser du inga tidningsartiklar om just detta fenomen?!! Att du blir den personen som du låter andra göra dig. Vänd tanken och lev utifrån hur du vill att ditt liv ska vara ist.
Hoppas du bränner upp offerkoftan. Du är en bra pappa och man med stark personlighet.
Ärligt talat skulle jag bli tokarg om jag råkade ut för samma sak. Borde exet inte känna att det är för länge sedan dags att växa upp och ta vuxenansvar...
För övrigt så är en offerkofta mycket tung att bära, onödigt tung skulle jag säga.
Ja, du... dessa ex... *suckar*
Men en sak är klar - jag skulle aldrig låta mitt ex förstöra mitt liv, genom att ta åt mig av det han säger och gör! Det är jag för stolt/stark för! Så jag skakar av mig och går vidare - gång på gång!
Näe, det är inte lätt att bli bortvald. Men man måste komma igen! Så är det bara! Vare sig man vill eller inte!
Hang in there, det blir bättre!
ett svek är bara en bekräftelse på ens behov av tygghet,och trygghet kan man skapa själv, men det vet du!
så go whith the flow..ett tips.
Skicka en kommentar