11 augusti 2007

Alkoholen, en olycklig kärlek.

Min relation till alkohol var som en olycklig kärlek.
Åh, smärtor och ångest försvann och jag blev den jag ville bli.
Fort gick det också.
Otroligt fort.
Det var en pakt med djävulen själv.
Men vänner, kollegor och andra i min väg har sett baksidan.
Alkoholen älskade inte mig tillbaka.
Boozen krävde plats, tid och pengar.
Klockan ett natten till den 26 maj, var det obönhörligen över.
Jag vaknade på en parkbänk och bestämde mig; aldrig mer, inte djupare ner.
Jag såg bilden av farfar och berättelsen om en olycklig mans öde på en helt annan plats.
Jag såg min grannnes fårade ansikte och kände stanken av spyor stan runt.
Hela nästa dygn skymdes min sikt av bakfylla och katastrofernas katastrof, men på måndagen tog jag tag i det tillsammans med M, som jag står i evig skuld till sedan dess.
Ju mer jag rullar ut minnena från förr, desto tydligare ser jag mina genvägar, min förnekelse och i skam hur mycket jag var beredd att offra för att få känna mig fri för en stund.
ser mig sovande på toaletten på Lobo, kravlandes på Masthuggstorget vinglande på cykel genom Pildammsparken, ser mig raglandes längs gator i Göteborg, Malmö, Köpenhamn, Trollhättan och Örebro. Ser misslyckade samtal, samlag, krossade relationer, illusioner och det ständiga uppvaknandet dagen efter till en värld lite gråare än dittills.
Jag knackar mig i huvudet och inser att jag tagit ett av mina livs viktigaste steg.
Nu möter jag livets makter vapenlös.

4 kommentarer:

Annika Nordgren Christensen sa...

Du är stark! Och modigare än de flesta.

Anonym sa...

Starkt skrivet och starkt gjort!! Lycka till med den lyckliga kärleken nu....för den finns!

Anonym sa...

Om man drar det till sin spets så är olycklig kärlek ingen kärlek så då har ylva rätt i att det finns lycklig kärlek. Och enbart det.

Anonym sa...

Grattis!
andromeda