Så blev det än en gång alldeles tyst i lägenheten. Ungarna är hos sina mammor och livet rullar på. I morgon börjar sjuåringen i första klass och äldstesonen i åttan. Lillesonen går på dagis och den vuxna dottern drar vidare mot nya äventyr. Solen skiner så man nästan storknar och festivalen rockar på. Jag trivs gott i mitt eget sällskap, men kan aldrig föredra de veckovisa skiftena framför kontinuiteten. Det finns fler än en som skulle säga att jag egentligen eftersträvar den borgeliga hetero-tvåsamheten. Det vet jag inte om jag gör. Tycker bara att det är trevligt att se mina barn och är glad för sällskap.
Var på fest med mitt parti igår. Många skulle häpna om de såg hur olika vi gröna är. Jag gillar det toleranta klimatet som vi ändå har i partiet. Här i Malmö är det dessutom fullt tillåtet att tycka likadant om EU som de flesta av Europas gröna gör. Bra.
Ute på festivalen ville en grupp kristna att jag skulle skriva ner en bön på ett papper. Tror dom verkligen att det funkar? Ja, alldeles uppenbart. Själv ser jag inte röken av någon gud nånstans. Det får räcka med att tro på ett liv före döden. Inga böner hjälper, ingen gud tar dig under armen. Vi får hjälpa oss själva och varandra. Sorry, men du är själv ansvarig för ditt liv.
Idag skriver jag inget om stränder och solnedgångar. Men det är ändå som det är med den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar