15 augusti 2005

Tillbaka i parken

Tillbaka i parken efter semestern ser jag hur några barn tagit ett hopp i utvecklingen. Tysta barn har börjat prata och mjuka barn har kanske tuffat till sig lite. Så är det ju (puh) med utveckling; det hoppar fram istället för att smyga lite lungt. Det är en förmån att få delta i den prcessen, inte bara med dom egna ungarna, utan också med andras barn. Att barnen på mitt jobb får använda sina stenålderskonstruktioner till kroppar lite mer i samspel med allt annat som växer och gror är bra och roligt och skönt också för mina öron och min hälsa.
Vad missar dom då, dom som petar med pinnar i parken?
Ingenting, skulle jag tro. Dom får nog sin beskärda del at skärmtid vad det lider.

En del tycker ju att dagis är fel, dåligt eller skadligt för barn. Den diskussionen orkar jag snart inte ta längre. Det får vara som det vill, folk får väl handla efter sin övertygelse. Hur som helst finns ingen forskning som stöder det, men mycket som stöder förskola/dagis. Men tck vad ni vill.

Men inget är väl som en promenad längs havet på kvällen.

Träningen går lite knackigt, jag lägger mig för sent och går upp för tidigt, Det är inte bra, men det fixar sig.

Inga kommentarer: