Sprang hela vägen till Lund idag, faktiskt. Telefonen ringde och den som rinde undrade med all rätt varför jag har telefonen med på löprundan. Klart att man hoppas på det där telfonsamtalet som ändrar allt, men mest är det informationsgalenskap. Jag vill ha all information så fort hag kan så jag inte missar nåt. Visst är det knäppt och till min chef brukar jag säga: Susanne, makt är att kunna stänga av mobilen. Som i 1984, medlemmarna i inner party kunde stänga av storebror. Säkert en korkad jämförelse.
Trots att det måste vara så att barnen inte alltid är här saknar jag dom så fort dörren stängts bakom dem.
När morgonen gryr är det 13 augusti dreizehnten august och alla tyskar fattar vad jag menar. 1961. En idé om att man kunde stänga inne människor och ute intryck. Men det är längesen och när sonen och jag knallade runt på Berlins gator så fattade han inte så mycket av allt det där, fast jag pekade och ropade där....där gick muren...det huset fanns inte...och så där. Livet går vidare ooch sonen tyckte mer om Hertha Berlins souvenirbutik och nya coola hus på Potsdamer Platz. Livet går vidare.
Lyssnar på Springsteen och säger godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar