Mina ögon, alltså. Men tro mig, det är värt varenda gäspning och varje rödögd blinkning, detta.
Igår reade man coca-cola inne på AGs. Två för en tia, men det är ändå dyrare än dom insmugglade burkarna i småaffärerna. Bredvid AGs reaburkar hängde en T-shirt till salu där det stod att riktiga män väger över 90 kilo. Att garva bort ett av våra största folkhälsoproblem och närmast heja på människors livslögner borde inte vara matbutikernas uppgift.
Men det tristaste är ändå att det finns en marknad för såna tröjor. Coca-cola, däremot är gott i mindre mängder, tycker jag.
Lyssnar på ring p1 och man diskuterar invandring. Det är som att lyfta på ett dasslock och ingen annan politisk fråga är så extremt känslostormande. Jag minns det från när jag var ute och pratade politik i skolorna inför några val: började man prata om invandring fick man göra det hela timmen. Jag fattar det inte, men så fattar jag ju inte alls hur människor kan bedömas efter en grupp man ingår i, må det sen vara religion, hudfärg, sexuella preferenser eller nåt annat.
Ungarna kollar på TV. Jag har lovat dom bowling om det inte går att bada. Ikväll kommer syrran, det skall bli trevligt.
Livet är kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar