Det slutade regna. Nu är solen här. Stackars Anders, om hans 40-årsfest hade regnat bort. Men vännen Anders hade nog en planB nånstans i sin bakficka, så vi hade nog fått mat dryck, dans och vänskap på det ena eller andra sättet.
Man är väldigt sällan ensam och nästan aldrig så unik som man tror. Det finns rätt många som sett det jag sett och gjort ungefär det jag gjort. Många man kan snacka med, men också mycket man inte behöver säga i rätt sällskap. Att kunna vara tysta tillsammans är också bra oavsett om man är älskande, vänner eller familj.
I sydsvenskan läser jag att fler och fler ungar går i särskolan. Den stora frågan är om ungarna blivit knäppare än de var på vår tid eller om det är något annat som hänt. Vår grundskola har ett betygssystem där alla skall klara det som på vår tid kallades trea. Blir det borgelig valseger nästa år skall betygen sättas redan i tredje klass eller nåt sånt.
Var finns det plats för dom som är lite annorlunda jämfört med normen eller bara sena i starten?
Här hemma ligger en trttonåring och sover. Om några veckor börjar han åttan och hans lilebror börjar ettan. Livet går vidare och det är bara att hänga på och leva i nuet.
Du går aldrig ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar