Blöt både högt och lågt och inifrån och ut. Tänkte ta sonen på en aktivitet och eftersom utomhusbio är så kontinentalt och kul så gjorde vi det. Vi satt där med frusna läppar tillsammans med fem andra tappra enusiaster i spöregnet. Klädda för årstiden i skjorts linne och hoodie. Men filmen var bra. Bombay dreams.
Förra gången jag separerade med barn blev man ensamstående eller frånskild och det var inte bara lite synd om en, som på nåder fick sitta i ett hörn i parmiddagsparadiset. Folk la pannan i djupa veck och frågade hur man mådde och så. Det var då.
Den här gången är man singel och det är något helt annat. Nu duger man inte bara, utan man är till och med något eftersträvansvärt, du vet, varannan vecka har man kakan och varannan äter man upp den. Nudge, nudge, you know what I mean.
Hela saken far från ytterlighet till ytterlighet. Det är varken bra eller dålig att leva ensam med barn. Det bara är. De flesta av oss mår utmärkt, liksom de flesta som lever med någon annan vuxen gör det.
Mer än så är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar