Jag har skrivit förr att det är jobbigt att ta avsked från ungarna, fast jag vet att de har det bra hos sin mor. Trots att det kan vara skönt att sova länge, hänga vid datorn eller läsa i lugn och ro, så är det alltid bättre att ha ungarna hos sig. Bättre för mig, inte nödvändigtvis för dem.

Det värsta vore om de skulle behöva välja. Barn skall inte välja, barn kan inte välja. Tids nog blir de vuxna och då skall de välja. Välja telebolag, pensionsfonder, Swebus eller SJ, dagis, skolor och en del tror till och med att man kan välja mellan depression och lycka, men det är nog lite överdrivet.
De är svårt att välja och det är intressant att se på vilka kriterier man väljer. Vuxna väljer ofta som barn, på första intrycket, om reklambroschyren är snygg eller om förskolläraren är det. När jag brukar säga till besökande valfrihetsföräldrar att nästan alla dagis är bra, så möts jag ibland av misstro. Det är som om jag borde säga att bara mitt, vårt dagis är bra och alla andra kassa. Men det kommer jag aldrig att göra.

Nån gång skall jag skriva om kläder eller så, eftersom det tydligen är vad bloggar skall handla om. Min vän har gett mig en hårinpackning.
Räcker det?
Mitt hår skall växa ner på ryggen. Absolut.