Dottern är på ingång och bland mycket annat undrar jag vilken hårfärg hon har just idag. Hon har fyllt arton så hon är väl vuxen nu, antar jag. Ingen har längre vårdnad om henne; inte jag inte mor, utan nu ska hon fatta sina egna beslut, är det tänkt. Det blir nog svårt, utan pengar kan man inte be någon dra eller bestämma sig för att köpa en soffa. Och vi, då, skall vi bara lämna henne åt sitt öde? Nej, det funkar inte och det gör vi förstås inte heller. Har man ungar har man alltid dåligt samvete, men det är värst de första 25 åren sa psykologen Bent Hougaard (känd för boken Curlingföräldrar och servicebarn) i en föreläsning jag hörde med honom. Sätt gränser, visa vem som bestämmer, sa han. Mmmm, men 18+ -barnen, då undrar man stillsamt. Dom faller liksom mellan stolarna.
Ungar är ofta slagträn i debatten. En del vill ha valfrihet för barnens skull, säger dom. Säger dom, men det deras politik leder till att mammorna kedjas fast vid spisen om dom inte kan leja en skattesubventionerad piga att ta hand om tvätt och barn. Andra säger att dom bygger ut dagis, när dom snabbt smäller upp baracker där lite vem som får jobba eftersom man inte lyckas locka så många att bli förskollärare.
Kan jag få tycka att barn mår bra av att ha både bra förskolor och tid med sina föräldrar, eller måste det fastna i det ena eller andra?
Tycker också att alla pappor skall tvingas att vara föräldralediga. Från och med dom som avlar barn nu. Vill man inte stanna hemma ens en pytteliten månad eller två duger man inte som förälder, tycker jag.
Det kanske är för höga krav?
Jag blir lika fascinerad varje gång jag hör om farsor som kanske kan köra långtradare och fartyg eller leda företag, men som inte klarar av att ta hand om egna barn.
För övrigt vill jag sitta på en strand med nån jag tycker om och dricka öl och prata om livet och allt det där. Jag kan till och med tänka mig att frysa, det skulle det vara värt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar