Jag skrev en debattinlägg på mitt partis sida om att vi måste tala med vanligt folk på deras villkor. Fick några svar som handlar om att vi måste berätta för dom hur fel dom lever.
Ibland vill man bara sucka. I mitt parti härskar moralismen. Det är förstås inget fel på moral, men om vi vill åstadkomma en förändring måste vi ha folk med oss. Det får vi inte om vi hötter med pekfingret.

Tittar på fotboll idag med. En del säger att det är meningslöst, att det inte handlar om något och att det är för kommersialiserat. Jag tycker att det är spännande, kul och intelligent. Men man måste heja på något lag, annars blir det trist. Idag hejar jag på Ajax med lille Marcus Rosenberg från Malmö på topp. I morgon skall jag träna mina 98-pojkar nere på stadsdelsens egen plan. Det känns väldigt bra att göra något sådant. Idrottsrörelsen är stor och betydelsefull och jag är med på ett hörn. Det känns bra. Min egen träning inför Lidingöloppet släpar däremot efter. Men det fixar sig ändå. Får vi hoppas.