Därför är jag inte "liberal"

Springer Lidingöloppet, men får gå av banan efter drygs milen. Allt är galet idag, jag är trots goda förberedelser yr i huvudet och illamående. Första milen tar långt över en timme, när den borde gått på 45-50 minuter. En sjuksyster frågar hur jag har det och ger mig vatten att dricka. Jag får åka bil till Grönsta och jag kvicknar till och tar buss och T-bana till hotellet. Folk hjälper mig, jag kan räkna med dem, jag behöver inte be dem.
Själv har jag alltid känt mig udda och utanför. Mina vägval har ibland varit obegripliga till och med för mig själv. I konformistiska rörelser passar jag inte in, inte heller i grabbgänget eller så.
Jag har en liberal människosyn och varm sympati för frihetslängtan och anarkism. Jag vill välja samlevnadsform, måla mitt hus i vilken färg jag vill, söka min lycka där jag önskar, skriva min bok som jag vill och klä mig så utmanade som jag önskar Men jag har också behov av ramar. Jag kan inte begära utträde ur världen eller strunta i att betala skatt. Skatt och förbud är ett jävla förmynderi, men utan det bygger vi inget samhälle. Till skillnad från Margaret Thatcher så menar jsg att det finns ett samhälle. När folk är konsekventa liberaler eller socialister så skakar jag på huvudet. Det är främmande för mig att rakt av köpa ett trossystem.Jag plockar karameller som jag vill från politikens lösgodishylla och det viktigaste är alltid att sätta ungarna först, att lämna över jorden i ett sådant skick att de kan och vill ta över den. Jag betalar min skatt och springer mina mil i skogar och på asfalt. Jag tackar för hjälpen och förväntar mig inget tack i retur.