"Får man inte ha en tro när man är politiker? "

På fullt allvar får jag den frågan när jag påpekar det olämpliga i att en medlem i en framgångsteologisk församling väljs till minister. Och svaret är självklart: jo det får man. Och jag har samma rätt att vara kritisk. Om ens tro är av sådan art att dess moraliska regler ska höjas upp till allmän lag, så är det galet.
Om man till exempel är emot aborter, så är det fullt okej så länge man inte vill förbjuda andra att göra abort. Om man tycker att äktenskap är för man och kvinna, så är mitt förslag att man gifter sig olikkönat. Om man är emot skilsmässor så lever man efter det.
Lev och låt leva. Enkelt och lätt.
Jag känner inte Elisabeth Svantesson närmre. Kanske kan hon skilja på tro och politik, men jag tvivlar. Hon är religiöst aktiv i en starkt politiserad gren av kristendomen, en slags moderat version av Omar Mustafa. Det får man vara, precis som jag som sagt får ifrågasätta det kloka i att göra en slik person till minister över oss vanliga dödliga arma syndare. Hennes omtalade stöd för Israel ger jag kanske inte så mycket för heller. Den grupp kristna hon tillhör har den befängda idén att alla judar måste bosätta sig i Israel, varpå Jesus ska nedstiga och ta över. Det låter fan som science fiction, men det är i det ljuset (eller mörkret) saken ska ses. Det är mer Mea Shearim än Tel Aviv pride, liksom.Nåja. Kanske blir det ändå bra till slut ändå och sänkt arbetslöshet är ju trots allt värt en bön eller två.