07 september 2013

Hejdå, hemläxor

Hemläxor är som att varje dag ge barnen i uppgift att stå upp i klassrummet och inför samtliga åhörare läsa upp sina föräldrars CV och eventuella diagnoser eller missbruksproblem. Det är också, om jag ska förstå förvaltningsrättens beslut angående Lundsberg, inte en del av den skolverksamhet som inspektionen har tillsyn över. Om skolan inte har rätt att diktera villkor om nollningar, så har man rimligen inte heller rätt att begära något annat på barnens skolfria tid.
Till och med dem som i raljerande ton tycker att det inte är så noga om Sonny, Ronny eller Ahmed lär sig så mycket i skolan kan ha skäl att tänka till om saken. Troligen vill herr företagsledare ha kvalificerad arbetskraft på sin bilfabrik på Hisingen och sannolikt vill han inte betala ut understöd i onödan, eftersom han tycker sig plågas av ett olidligt skattetryck.

Själv menar jag att vi ska ge lärarfacken rätt i deras krav på att de ska få vara lärare och inte socialarbetare, som man så vackert säger. Och på samma sätt ska vi föräldrar vara just det och inga kvackande fröknar eller magistrar. En klar och tydlig gräns. I skolan gör du som lärarna säger, hemma bestämmer vårdnadshavarna. Och över det svävar Sveriges rikes lag. Där det hur som helst är förbjudet att bränna folk med strykjärn och där det faktiskt är skolans skyldighet att se till att ungarna lär sog det de ska.

Inga kommentarer: