You can't put your arm around a memory

oDet var mycket Anna Lindhs förtjänst att jag vågade komma ut som europavän och rösta ja till riktiga europeiska pengar även i vårt land. Detta trots att jag blev ifrågasatt av nära nog samtliga jag kände ända in i min dåvarande sängkammare. Det var väl inte bara det att man kunde tycka olika, det fanns en hätskhet och en polarisering som klöv starka band. Jag glömmer inte. Jag glömmer inte heller chilekuppen och tusen lik i anonyma massgravar i öknen. Det är galenskap att glömma, men det är rätt att försonas och det är långt ifrån samma sak. Alla sliter i martyren och försöker göra hen till sin. Men du kan inte lägga din arm runt ett minne, du kan bara lägga det tillrätta som en fil i ditt hjärtas hårddisk. En väldig privat fil som bär detta datum innehåller mitt livs kanske allra konstigaste val. Jag är en idiot om jag bara viftar bort det minnet, men än lika stor idiot om jag låter det styra mig.
Jag sitter i en röd stol i norskt tåg som slingrar sig genom norsk natur. Om några minuter rullar vi över en bro in i Sverige och klockan 22.05 är vi framme i staden där jag föddes. Allt är i rörelse, inget står stilla.